Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Urspårade - 9
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hade sugit sig fast vid den.
i Ryttmästaren tänkte på att nu skulle man snart också
börja ett nybygge på den plats där det gamla
petunni-kovska huset stod. Även härbärget skulle rivas. Det blev
nödvändigt att söka ett nytt kvarter, och ett lika billigt
och bekvämt var inte lätt att finna. Det är alltid
smärtsamt att lämna en plats där man har blivit hemmastadd.
Och varför ska man nödgas lämna den? Därför att det
faller första bästa köpman in att fabricera ljus och såpa!
Ryttmästaren kände att om det skulle förunnas honom att
- om också blott för en liten tid - förbittra livet för denne
vedersakare, så skulle det bereda honom den största
njutning.
Dagen förut hade köpmannen Ivan Andrejevitj
Petun-nikov - eller Judas Petunnikov, som Kuvalda kallade
honom - med sin son och en arkitekt varit inne på härbärgets
gård. De hade mätt upp den och överallt stuckit ner små
pinnar i marken, vilka ryttmästaren, så snart de hade
gått, låtit "Meteorn" rycka upp och kasta bort.
Ryttmästaren såg köpmannen för sig - en liten torr figur
i en röck med långa skört, skinande höga stövlar och
sammetsmössa. Ett magert ansikte med utstående kindknotor,
grått, spetsigt skägg, en hög fårad panna och ett par små
blinkande grå ögon som alltid var hopknipna som om de
spanade efter något... En spetsig näsa och en påfallande
liten mun med smala läppar... Uttrycket hos hela
företeelsen var gudsnådeligt, sniket och sedesamt
ondske-fullt...
- En förbannad bastard av räv och svin, mumlade
ryttmästaren för sig själv och påminde sig sitt första
sammanträffande med Petunnikov. Köpmannen hade kommit med
en medlem av stadsfullmäktige för att köpa huset, och då
han varseblev ryttmästaren frågade han på sin
kostroma-dialekt:
- Det är väl en hyresgäst, den där galgfågeln?
Från den stunden - det vill säga sedan nära halvtannat
år - tävlade de om att okväda varandra. Också dagen
förut hade en liten skärmytsling ägt rum. Då Petunnikov
hade följt arkitekten ut kom han fram till Kuvalda.
- Nå, är det trevligt att sitta här? frågade han i det han
rörde vid skärmen på sin mössa på ett sådant sätt att man
43
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
