Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Urspårade - 10
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mannen Petunnikov förklarade kriget.
Under fjorton dagar levde härbärget i väntan på nya
tilldragelser, och under hela denna tid visade sig
Petunnikov inte en enda gång vid nybygget. Man hade hört att
han inte var i staden och att han ännu inte hade fått
stämningen. Kuvalda svor redan över rättskipningens
långsamhet. Aldrig förr hade väl Petunnikov varit så otåligt
väntad av någon som han nu var av barfotalassarna.
"Han kommer inte, han kommer inte, han kommer inte,
min vän! Jag ser det redan, han älskar mig inte, han älskar
mig inte mer..." sjöng den alltid uppsluppne diakonen
Taras, i det han för att visa sin sorg sög in kinderna och
med en tragisk blick såg upp mot himlen.
Men till slut visade sig en afton den efterlängtade på
skådeplatsen. Han kom åkande i en fin liten vagn som
kördes av hans son - en rödkindad ung man i lång
stor-rutig paletå och mörk pincené. De band hästen vid
byggnadsställningen, sonen drog ett måttband ur fickan, räckte
ena änden åt fadern och började mäta upp tomten. De var
tysta och allvarsamma båda två.
- Aha! ropade ryttmästaren triumferande.
Alla som var närvarande i härbärget rusade till porten
och såg på och gav högljutt tillkänna sin mening om vad
som försiggick.
- Där ser man vart ovanan att stjäla leder! hånade
Kuvalda. Man stjäl utan att vilja det, så att säga av misstag,
och riskerar därigenom att förlora mer än vad det stulna
är värt.
Hans stab brast ut i ett skallande skratt och sekunderade
honom med liknande spefulla uttalanden.
- Ta dig till vara, min gubbe, ropade till slut
Petunnikov, som började förlora tålamodet, så att jag inte släpar
dig inför fredsdomaren för dina oförskämdheter!
- Du har inga vittnen, du kan ingenting göra. Sonen
får inte vittna till faderns förmån, svarade ryttmästaren.
- Det får vi väl se. Du är storordig av dig, men man får
väl bukt med dig också.
Och Petunnikov hötte åt honom med knytnäven. Hans
son gick lugnt av och an, fördjupad i sina beräkningar,
och brydde sig inte om trashankarna som gycklade så
49
4 Urspårade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
