Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Urspårade - 13
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- Vad står på därinne? frågade "Avskrädet" och vände
sitt spetsiga ansikte mot ryttmästaren.
- Ingenting särskilt... en människa dör, svarade
ryttmästaren kort.
- De har väl klått upp honom nånstans? forskade
"Avskrädet" vidare.
Ryttmästaren höll just på att tömma ett glas brännvin
och svarade inte.
- Det är som om han skulle ha vädrat att vi kunde hålla
gravöl för honom idag, vitsade "Avskrädet" och tände en
cigarrett.
En av supbröderna skrattade, en annan suckade. I stort
sett gjorde inte händelsen något särskilt intryck på
sällskapet. Skolläraren hade alltid tyckts dem "märkvärdig",
men de flesta var redan för druckna för att klart kunna
fatta vad som hade skett, medan andra åter betraktade det
hela med liknöjdhet. Endast diakonen ansträngde sig att
ge luft åt sin smärta, han strök sig över pannan, förvred
läpparna och uppstämde högt skrålande en
begravningssång.
- Skänk den rä-ättfärdige, He-e-erre, den eviga vi-ilan!
- Hör du, du! Vad bölar du för! brusade "Avskrädet"
upp.
- Ge honom på käften! ropade ryttmästaren.
- Ett sånt nöt! hördes Tjapas kraxande stämma. När
någon dör ska man tiga... det måste vara alldeles tyst och
stilla!
Det var i själva verket stilla nog såväl på den av
regntunga moln täckta himlen som på den av
sensommarnattens dunkla skuggor insvepta jorden. Man hörde bara då
och då de sovandes snarkningar, kluckandet i
brännvinsflaskan och de tuggandes smackningar. Molnen gick så
lågt att de varje ögonblick tycktes hota att stöta mot
hustaket och vräka den gamla baracken över
dryckesbrödernas huvuden.
- Det är ändå som om det kväljer en när en vän dör,
sade ryttmästaren med släpande stämma och sänkte
huvudet mot bröstet. Ingen svarade honom.
- Han var den bäste av er alla... en förståndig,
ordentlig människa... Det gör mig riktigt ont om honom ...
- Hos de he-eliga må-å han dväljas... Seså, du enögde
70
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
