Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Makar Tjudra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
klunga och trängs, och så finns det så mycket utrymme
på jorden. Han förde handen i en vid krets utåt stäppen.
Och så arbetar de oavlåtligt. Varför? För vem? Det vet
ingen. När jag ser en bonde gå bakom plogen tänker jag
alltid: Där går han nu och utgjuter sina krafter och sin
svett droppe för droppe på jorden bara för att sen själv
få krypa ner i den och ruttna där. Ingenting blir kvar av
honom, ingen frukt får han se av sin åker utan han dör
lika eländig som han föddes.
Föddes han kanske för att gräva i jorden och sen dö
innan han ens hunnit gräva en grav åt sig själv? Vet han
väl vad frihet är? Fattar han stäppens gränslösa vidd?
Fröjdar bruset av havets vågor hans hjärta? Hå! Han är
en träl från det han föddes, och träl förblir han i hela sitt
liv. Vad kan han väl ta sig till? Bara gå och hänga sig när
han har blivit en smula klokare.
Men jag har under de femtiåtta år jag levat sett och
skådat så mycket att om man skulle skriva upp
alltsammans på papper skulle det inte få rum i tusen fodersäckar
såna som din där. Säg mig det land där jag inte har varit.
Du kan inte hitta på något. Många av de trakter där jag
varit har du inte ens hört talas om. Det är så man ska leva
- bara vandra och vandra och inte stanna länge på en och
samma plats, för vad kan den väl bjuda en? Liksom dag
och natt evigt löper och jagar efter varandra runt jorden
ska man löpa undan grubblet över livet för att kunna
fortfara att älska det. Börjar man grubbla blir man led vid
livet, så går det alltid. Det har jag råkat ut för. Hå! Det
har jag, min falk.
Det var när jag satt i fängelse i Galizien. Varför lever
jag väl här i världen? började jag fundera en gång av pur
ledsnad. Tråkigt är det i fängelset, min falk, hå, så tråkigt!
Och när jag såg ut genom fönstret över det öppna fältet
grep svårmodet mitt hjärta och knep det som med
glödande tänger. Vem kan väl säga varför han lever? Det kan
ingen, min falk! Och det är bäst att inte fråga. Man ska
leva, det är huvudsaken, och vandra och se sig omkring,
så får svårmodet aldrig tag i en. Det var nära att jag den
gången hängde mig i min egen gördel, ser du!
Hå! Jag talade en gång med en sträng man, en ryss
liksom du. "Man ska inte leva så som man själv vill", sa han,
84
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
