Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Konovalov - 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
han gör inte själv någon förtret. En principal är väl inte
något vilddjur heller? Jag har själv knogat och vet hur
rättikan pressar ut tårarna på en ... Ja, stanna ni här,
gossar, jag ska gå jag...
Vi blev ensamma.
Konovalov satt på bänken och såg sig omkring tyst
leende. Bageriet var beläget nere i ett källarvalv, och dess
tre fönster satt lägre än gatunivån. Där fanns föga ljus och
föga luft men så mycket mer fukt, smuts och mjöldamm.
Utmed väggarna stod långa tråg, ett med färdig deg, ett
med deg som stod och jäste och ett alldeles tomt. På vart
och ett av trågen föll en matt ljusstrimma från fönstret.
Den väldiga ugnen upptog nästan en tredjedel av bageriet,
och runtomkring på det smutsiga golvet låg mjölsäckar.
I ugnen brann långa vedkubbar med ett starkt sken, och
flammorna återspeglades på den grå väggen, där de
skälvde och darrade som om de berättade något utan ord. Den
unkna luften var genompyrd av den sura lukten av jäst
och fukt.
Det nedrökta källarvalvet liksom tryckte ner en med
sin tyngd, och föreningen av dagsljuset och skenet från
ugnen åstadkom en obestämd dager som tröttade ögat.
Genom fönstren trängde det dova larmet från gatan, och
dammet rök in. Konovalov såg på allt detta, suckade och
frågade i trött ton halvt vänd mot mig:
- Har du varit länge i arbete här?
Jag gav honom besked. Så teg vi bägge och sneglade i
smyg på varandra.
- Ett riktigt fängelse, suckade han. Kom så går vi ut på
gatan och sätter oss ett slag utanför porten!
Vi gick ut och satte oss på bänken utanför.
- Här kan man åtminstone andas. Det blir inte lätt för
mig att vänja mig vid gropen därnere... döm själv, jag
kommer ju direkt från havet... Har varit och arbetat i
fiskerierna vid Kaspiska havet... och så att med ens från allt
detta vida och fria komma rakt ner i en grop!
Han såg på mig med ett sorgset småleende, tystnade och
började ihärdigt betrakta de förbigående och
förbifaran-de. I hans klara blå ögon glänste ett djupt vemod... Det
led mot kvällen, på gatan var det kvavt, dammigt och
bråkigt, och husen kastade långa skuggor. Konovalov satt
101
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
