Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Konovalov - 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hon, och jag satt och såg på henne. När människorna
sover är de så vackra och naturliga... de andas bara och
småler och ingenting annat. Och när vi bodde på
sommarnöje brukade jag vara ute och åka med henne, och hon
tyckte om när det gick så att det ven om öronen. När vi
då kom till någon undangömd plats i skogen band vi
hästen vid ett träd och lade oss själva i gräset någonstans i
skuggan. Hon sa åt mig att jag skulle lägga mig, och så
tog hon mitt huvud i sitt knä och läste för mig ur någon
bok. Jag hörde på och hörde på tills jag somnade. Hon
läste såna vackra historier. Det var en som jag aldrig ska
glömma - om den stumme Gerasim och hans hund. Han
var stum och förföljd av alla, och det var ingen som
älskade honom mer än hans hund. När de skrattade åt
honom och var elaka tog han genast sin tillflykt till
hunden ... Det var en mycket sorglig historia... ja! Det var
under livegenskapens tid, och hans härskarinna sa åt
honom: "Gå och dränk din hund, han tjuter"... Nå, den
stumme gick och tog båten, satte hunden i den och rodde
iväg... När vi kom till det stället skälvde jag i hela
kroppen. Herregud! att så där ta ifrån en människa hennes
enda glädje i världen! Vad är det för ordning? Ack, det
var en märkvärdig historia... och sann, det är det allra
bästa. Det finns såna människor; för dem utgörs hela
världen av en enda varelse... en hund till exempel. Och varför
det? Därför att det bara är hunden som älskar den
människan. Utan kärlek är det omöjligt för människan att
leva - därför har ju själen blivit henne given, för att hon
ska kunna älska... Många olika historier läste hon för
mig. En präktig kvinna var det, och ännu idag gör det mig
ont om henne... Om inte min olyckliga stjärna hade varit
skulle jag inte ha övergett henne förrän hon själv ville det
eller hennes man hade kommit underfund med vårt
förhållande. Hon var öm och vänlig, och det är det
förnämsta - det vill säga, inte vänlig på det viset att hon gav
mig presenter utan så där riktigt hjärtegod. Hon ville
förstås kyssas och allt sånt där - kvinnfolk är kvinnfolk! ...
men ibland kom det en sån stillhet över henne, och då var
det rentav märkvärdigt vad hon kunde vara god. Hon såg
liksom rakt in i själen på mig, talade med mig som en
barnsköterska eller en mor. Vid såna tillfällen var jag som
106
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
