Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Konovalov - 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vare sig om kvinnor eller något annat - han tycker om att
visa att det inte finns någonting i världen som han inte
vågar skälla ut.
- Varför tiger du, tror du att jag ljuger? frågade
Kono-valov misstänksamt. Han hade sträckt ut sig på
mjölsäckarna med teglaset i ena handen och strök sig långsamt
över skägget med den andra. Hans blå ögon blickade
prövande och frågande på mig, och rynkorna i pannan
framträdde skarpt. Nej, du kan tro mig... Varför skulle jag
ljuga? Det vet jag nog att landstrykare och barfotalassar
är mästare i att ljuga ihop historier... men hur ska det
kunna vara annat, bror lille - om en människa inte har
något gott här i livet, så skadar hon ju ingen om hon
hittar på en saga åt sig och berättar den som om den var
verklighet. När hon berättar den tror hon själv att det har
hänt - och det ger henne glädje. Det finns många som inte
har någon annan glädje i livet... Men jag har sagt dig
sanningen, jag har berättat det alldeles som det var. Vad
är det förresten för märkvärdigt i det? En sån där
stackars kvinna lever dag ut och dag in lika tråkigt, och alla
omkring henne är dumma och tråkiga. Låt vara att jag
bara är en kusk, men det bryr kvinnfolk sig inte om, för
vare sig man är kusk eller herreman eller officer så är
allesammans karlar... Och alla bär sig åt som lymlar mot
henne, alla söker bara ett och detsamma, och var och en
lurar på att kunna ta så mycket och betala så lite som
möjligt. En enkel och enfaldig person är då nästan den
bästa, och han har mera samvete. Och jag är fasligt
enkel... Det begriper kvinnfolken genast... de ser att jag
inte vill förolämpa dem... det vill säga... att jag inte gör
narr av dem. När ett kvinnfolk har syndat är det ingenting
hon är så rädd för som hån och gyckel. De har mera skam
i sig än vi. När vi har fått vår vilja fram med dem går vi
och skriker ut det på torget och bröstar oss - "nu har vi
riktigt lurat den dumma tokan!" - men kvinnfolk har
ingenstans att gå och det är ingen som upphöjer deras
synd till hjältedåd. Allesammans, också de mest förfallna,
bror, har mera blygsel i sig än vi, ska jag säja.
Jag hörde på honom och tänkte: Tror denna människa
verkligen själv på vad han säger? Allt det där tycks då
föga passa ihop med honom.
108
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
