Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Konovalov - 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Smärta, vrede, begär att hjälpa Stenka förråddes i hans
häftiga utrop.
Svetten trängde fram på hans panna och ögonen
vidgades sällsamt. Han rusade upp från tråget och ställde sig
framför mig i hela sin längd, lade handen på min axel och
sade brådskande:
- Vänta! Läs inte mer... Säg, hur går det nu? Nej, låt
bli, säg ingenting! Avrättade de honom? Va? Läs fort,
Maksim!
Man kunde ha trott att han var Razins köttslige bror;
det var som om något oslitligt blodsband ännu efter tre
sekel förenade denne barfotalasse med Stenka och som
om barfotalassen med hela styrkan av sin kraftiga gestalt
och hela sin lidelsefulla svårmodiga själ kände den smärta
och vrede som den "fria falken" trehundra år förut hade
erfarit när han tillfångatogs.
- Läs för Kristi skull!
Jag läste, upprörd och eldad, med våldsamt klappande
hjärta och genomlevande, jag också, Stenkas lidanden och
kval. Så kom vi till tortyrscenen.
Konovalov skar tänder, och hans blå ögon glödde som
kol. Han ställde sig tätt bakom mig och kunde inte slita
ögonen från boken. Hans flämtande andedräkt pustade i
mitt öra och fläktade ner håret i ögonen på mig. Jag tog
mig över pannan för att stryka det tillbaka. Konovalov
såg det och lade sin tunga hand på mitt huvud.
- Då skar Razin tänderna så våldsamt att han spottade
ut dem tillika med blodet på golvet...
- Djävlar anamma! skrek Konovalov och ryckte boken
ifrån mig, slungade den i golvet och kastade sig själv efter.
Han grät, men som om han skämdes för sina tårar tjöt
han för att kväva snyftningarna. Han borrade ner
huvudet mellan knäna och grät i det han torkade ögonen på
sina smutsiga säckvävsbyxor.
Jag satt mittemot honom på tråget och visste inte vad
jag skulle säga för att trösta honom.
- Det är förfärligt, Maksim! sade han, alltjämt sittande
på golvet. Först Pila och Sysojka. Och sedan Stenka ... Ett
sånt öde... Spottade han verkligen ut tänderna va?
Och han skakade i hela kroppen av upphetsning.
Dessa av Stenka utspottade tänder hade gjort ett särskilt
120
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
