Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Konovalov - 4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fördjupad i detta grubbel över nödvändigheten av
ordning i livet hörde han inte på vad jag sade. Jag märkte att
han blev liksom främmande för mig. En dag då jag för
femtioelfte gången utvecklade min plan till
omorganisation av livet blev han rentav ond:
- Seså, sluta då... Det där har jag hört tillräckligt... Det
är inte livet som är huvudsaken utan människorna...
begriper du? Enligt vad du säger skulle - medan allt det
andra förändras - människan ändå förbli sån hon nu är.
Nej, förändra henne först, visa henne hur hon ska bete
sig för att få klarhet inom sig och inte känna sig inklämd
och betryckt på jorden - det är vad man bör sträva efter.
Lär människan att finna sin rätta väg... Allt vad du pratar
är bara tomma påhitt...
Då jag sade emot honom blev han antingen ond eller
misslynt och utbrast:
- Ah, låt mig vara ifred!
En kväll gick han ut och kom inte tillbaka på natten och
inte heller följande dag. Istället infann sig bagarmästaren
med bekymrad min och sade:
- Nu har vår Sasja börjat supa igen. Han har slagit sig
ner i "Gluggen". Vi får skaffa en annan bagare...
- Han kanske blir ordentlig igen...
- Ja, sitt och vänta på det du... Jag känner honom
jag...
Jag begav mig till "Gluggen", en ökänd krog som på ett
mycket knepigt sätt hade blivit inrymd i en stenmur. Den
utmärkte sig genom att inte ha några fönster, utan ljuset
föll in genom en öppning i taket. I själva verket var det
en fyrkantig grop som man hade grävt i jorden och täckt
med bräder. Där luktade jord, dålig tobak och finkel, en
symfoni av dofter som efter en halvtimmes vistelse på ort
och ställe åstadkom en våldsam huvudvärk. Men
stamkunderna i detta kyffe - tvivelaktiga existenser utan
bestämd sysselsättning - var vana vid stanken liksom de hade
vant sig vid en massa för andra människor outhärdliga
ting. Och de satt där dagarna i ända i väntan på någon
hederlig hantverkare som hade kommit på glid och vars
sista slantar de kunde hjälpa till att supa upp.
Konovalov satt vid ett stort bord mitt i rummet i en
krets av sex herrar i fantastiskt trasiga kläder som såg ut
137
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
