Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Konovalov - 4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
valov med mig och sålunda beröva dem den traktering de
kanske hade väntat på en hel vecka.
- Ser ni, bröder, det här är min kamrat... en fan så lärd
krabat, må ni tro! Maksim, kan du inte ta och läsa upp
något om Stenka?... Ack bröder, såna böcker det finns
här i världen! Eller om Pila och Sysojka, vad, Maksim?
Det är inte en bok det, gossar, utan blod och tårar. En
sån där Pila är jag också, eller hur, Maksim!... Och
Sysojka är jag med ... Ja, vid Gud! Nu står det klart för
mig!
Han stirrade på mig med ängsligt uppspärrade ögon,
och underläppen darrade sällsamt. Stallbröderna gav mig
tämligen motvilligt plats vid bordet. Jag satte mig bredvid
Konovalov just som han hällde i ett glas brännvin och öl
åt sig. Han ville tydligen berusa sig så fort som möjligt.
Efter att ha druckit tog han från tallriken en bit av det
där som såg ut som lera men var kokt kött och kastade
det över axeln mot krogväggen.
Stallbröderna knorrade halvhögt som ett koppel
hungriga hundar omkring ett ben.
- Jag är en förlorad människa... Varför satte mina
föräldrar mig till världen? Det vet ingen ... Mörkt och trångt
är det överallt... Farväl, Maksim, ifall du inte vill dricka
med mig. Till bageriet återvänder jag inte. Jag har pengar
innestående hos mästarn... ta ut dem och ge mig dem så
jag får supa upp dem... Eller nej! Behåll dem och köp
böcker för dem... Vill du det? Jag behöver dem inte...
Vill du inte? Då är du en svinhund... Bort härifrån! Ut
med dig!
Ögonen gnistrade ursinnigt, ruset började tydligen stiga
honom åt huvudet.
Hans stallbröder tycktes fullt villiga att ta mig i kragen
och kasta ut mig, och eftersom jag inte ville avvakta det
gick jag självmant.
Tre timmar senare var jag åter i "Gluggen". Sällskapet
hade utökats med ytterligare två stycken. Alla var fulla,
Konovalov dock minst. Han satt med armbågarna stödda
mot bordet och sjöng i det han stirrade upp mot himlen
genom öppningen i taket. Supbröderna hörde på honom
i olika ställningar, och några av dem snyftade.
Konovalovs röst var en klangfull baryton som i de höga
139
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
