Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Konovalov - 5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
5
Man måste vara född inom det civiliserade samhället för
att stå ut med att hela sitt liv leva i det och inte en enda
gång gripas av längtan efter att få komma bort från
denna sfär av tryckande förhållanden, av genom sedvänja
helgade giftiga smålögner, av sjukligt uppdriven
egenkärlek, andlig sekterism och allt slags oärlighet - med ett
ord, bort från all denna fåfängligheternas fåfänglighet
som förslöar känslan och förvrider intelligensen. Jag är
född och uppfödd utanför detta samhälle, och till följd av
denna för mig så angenäma omständighet kan jag inte i
större doser insupa dess kultur utan att efter en tid gripas
av ett okuvligt begär att träda ut ur dess ram och
vederkvicka mig en smula.
Livet ute på landsbygden är nästan lika odrägligt tråkigt
och beklämmande som livet i de s.k. bildade kretsarna.
Det bästa är att ta sin tillflykt till städernas kyffen, där
visserligen allting är smutsigt men på samma gång enkelt
och ärligt, eller vandra över hembygdens fält och
landsvägar, vilket alltid är intressant och uppfriskande och inte
fordrar annan apparat än ett par duktiga uthålliga ben.
För fem år sedan företog jag just en sådan vandring,
och då jag utan något bestämt mål strövade kors och
tvärs genom det heliga Ryssland kom jag en dag till
Feo-dosia. Man hade just börjat bygga en hamnpir där, och i
förhoppning om att kunna förtjäna lite respengar begav
jag mig till arbetsplatsen.
För att allra först få en överblick av arbetet i sin helhet
gick jag upp på berget och satte mig där och såg ner på
det mäktiga ändlösa havet och de små människorna som
försökte fjättra det.
Framför mig utbredde sig ett vidsträckt panorama av
mänskligt arbete. Hela den klippiga stranden utmed
bukten var söndersplittrad och uppgrävd, överallt syntes
gropar, stenhögar, brädstaplar, kärror, järnstänger, pålkranar
och andra liknande ställningar, och mitt i allt detta ilade
människor av och an åt alla håll. De sprängde bort
klipporna med dynamit för att skaffa plats åt järnvägsspåren,
de hackade sönder stenar, de blandade till cement i
väldiga tråg och gjorde stora kvadratiska block som de sänkte
141
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
