Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Malva - 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- Jag vet inte än. Om något erbjuder sig tar jag det väl.
- Här hos oss erbjuder sig alltid något, lovade Malva
i tillförlitlig ton och mönstrade honom med sina gröna,
gåtfullt glittrande ögon.
Han såg inte på henne utan torkade sitt svettiga ansikte
med skjortärmen.
Plötsligt brast hon i skratt.
- Mor därhemma har väl skickat med en massa
uppdrag och hälsningar till far?
Jakov såg på henne, rynkade ögonbrynen och svarade
kort:
- Javisst... Än sen?
- Ingenting! Hon skrattade.
Hennes skratt misshagade Jakov, det tycktes reta
honom. Han vände sig ifrån henne och påminde sig moderns
uppdrag.
Hon hade följt med honom utanför byn, och där hade
hon lutat sig mot en gärdsgård och sagt, blinkande med
de torra ögonen:
- Säg det åt honom... för Kristi skull, säg åt far din
att ... att mor än ensam hemma, säg honom det... Det har
nu gått fem år, och hon är alltjämt ensam. Hon blir
gammal! Säg honom det, Jakov, för Guds skull. Snart är mor
en gammal gumma... hon är ensam, alltid ensam, jämt i
arbete. För Kristi skull, säg honom det...
Och så hade hon gråtit tyst och gömt ansiktet i
förklädet.
Då hade Jakov inte tyckt synd om henne, men nu kom
det över honom... Han såg på Malva, rynkade
ögonbrynen och hade lust att överhopa henne med skällsord.
- Såja, nu är jag här igen, sade Vasilij och kom in i
kojan med en sprattlande fisk i ena handen och en kniv
i den andra.
Han hade redan övervunnit sin förlägenhet, grävt ner
den i djupet av sitt hjärta, och såg nu lugnt och belåtet på
de båda unga; endast i hans rörelser märktes en viss
beskäftighet som var främmande för honom.
- Jag ska strax göra upp eld, sen kommer jag till er och
vi kan prata i lugn och ro. Vad du har blivit stor och
präktig, Jakov!
Därmed gick han åter ut. Malva knaprade oavbrutet på
158
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
