Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Malva - 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- Varför försöker du alltid skrämma mig?
- Och varför glor du alltid på mig?
Jakov var inte medveten om att han hade sett mer på
henne än på de andra kvinnorna i fiskeriet, men han sade
i alla fall:
- Därför att du är så söt så man kan äta upp dig!
- Akta dig så att inte din far får reda på dina konster.
Hon såg honom skälmskt utmanande i ögonen.
Jakov skrattade och steg i barkassen. Han begrep inte
vad hon menade, men han hade väl varit för efterhängsen.
Och han kände sig glad och upplivad utan att veta varför.
- Vad har far med det att göra? frågade han och gick
över däcket fram till henne. Har han köpt dig kanske?
Han satte sig bredvid henne och stirrade oawänt på
hennes nakna skuldra, på den halvt blottade barmen och
hela den friska kraftfulla gestalten som luktade hav.
- En sån vit fisk du är! utbrast han hänryckt efter att
noga ha betraktat henne.
- Det är ingenting för dig, förklarade hon kort utan att
se på honom och utan att rätta till sin klädsel.
Jakov suckade.
Framför dem utbredde sig det oöverskådliga havet i
morgonsolens glans. Små lekfulla vågor, alstrade av
vindens smekande fläktar, skvalpade sakta mot barkassens
sidor. Långt ute i havet syntes landtungan som en rispa
på dess atlasbarm. Där reste sig stången som ett smalt
streck mot himlens mjuka blå bakgrund, och man kunde
se hur den röda trasan i dess spets fladdrade i blåsten.
- Ja, min gosse lilla, sade Malva utan att se på Jakov,
söt är jag nog men det är ingenting för dig. Ingen har
köpt mig heller, och din far kan inte bestämma över mig.
Jag lever för mig själv. Men häng inte efter mig, för jag
vill inte stå mellan dig och Vasilij... Jag vill inte ha något
bråk och gräl... begriper du?
- Vad har jag gjort då? frågade Jakov förundrad. Jag
rör dig ju inte... jag sitter ju bara här!
- Du vågar dig inte på att röra mig! sade Malva.
Hon sade det med en sådan ringaktning för Jakov att
han kände sig förolämpad både som man och människa.
En känsla av stridslystnad, nästan vrede, grep honom, och
hans ögon flammade till.
175
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
