- Project Runeberg -  Urspårade och andra noveller /
195

[MARC] Author: Maksim Gorkij Translator: Walborg Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Malva - 4 - 5

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

varpå han fattade om huvudet med båda händerna,
kramade det, knep ihop ögonen och tystnade.

Månen stod redan högt på himlen när de skildes åt.
Med sitt försvinnande ökade de endast nattens skönhet.
Nu fanns endast det gränslösa, majestätiska, av månen
försilvrade havet och den blå stjärnbeströdda himlen. Det
fanns också sandrevlar, några magra videbuskar och två
långa snuskiga byggnader som liknade ett par väldiga,
grovt tillyxade likkistor. Men allt detta var smått och
ömkligt vid sidan av det mäktiga havet och stjärnorna
som blickade ner på det, glittrande och kallt.

5

Far och son satt mittemot varandra i kojan och drack
brännvin. Brännvinet hade sonen haft med sig för att det
inte skulle bli alltför tråkigt att sitta hos fadern och för
att stämma honom mildare. Serjozjka hade sagt åt Jakov
att fadern var ond på honom för Malvas skull och hade
hotat att slå henne halvt ihjäl; Malva visste om denna
hotelse och tordes därför inte ge sig åt Jakov. Serjozjka
hånskrattade elakt åt honom.

- Han kommer att ge dig din hyra, det kan du lita på,
dra dig i öronen, så att de blir en aln långa. Det är bäst
att du inte visar dig för honom.

Den rödhårige obehaglige sällens speglosor väckte hos
Jakov en bitter hätskhet mot fadern. Och Malva tycktes
fortfarande vackla hit och dit, kastade än eldiga, än
vemodiga blickar på honom och stegrade därigenom hans
åtrå att äga henne till verklig smärta... Och hon påminde
honom oupphörligt om fadern.

Nu hade Jakov kommit till fadern och tyckte att han
var som en sten som låg i vägen för honom - en sten som
han varken kunde hoppa över eller gå omkring. Men i
känslan av att han inte alls var rädd för fadern såg Jakov
med säker min in i hans dystra vredgade ögon som om
han ville säga: Rör mig, om du törs!

De hade redan druckit två glas men ingenting sagt till
varandra utom några betydelselösa ord om fiskarlivet. De

195

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 18:37:10 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/urspar/0199.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free