Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Malva - 5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nige fadern som åter höjde handen.
- Akta digvarnade han och knöt nävarna.
- Jag ska ge dig för akta jag ...
- Låt bli, säger jag!
- Aha, du!... Du vill lära far din... far din... far din?
Det var för trångt för dem därinne, de snärjde in
fötterna i säckarna och snavade över den kullstjälpta tunnan
och stocken som användes att sitta på.
Medan Jakov med knytnävarna värjde sig mot faderns
slag drog han sig långsamt baklänges, blek och drypande
av svett, med sammanbitna tänder och en blick mörk och
glödande som på en varg. Fadern följde efter honom, vilt
fäktande med händerna i luften, blind i sin vrede och med
håret på ända som ett rasande vildsvin.
- Låt bli... sluta... låt det vara nog nu! sade Jakov i
hotfull ton i det han gick ut i det fria.
Fadern sprang rytande efter honom, men hans slag
träffade bara sonens knytnävar.
- Ser du, du kan ju inte... där ser du, retades Jakov,
som visste att han var vigare och därför inte var rädd.
- Vänta bara... vänta ...
Men Jakov tog ett språng åt sidan och började springa
neråt havet till.
Vasilij följde efter honom med sänkt huvud och
utsträckta armar men snavade över något och föll
framstupa. Han reste sig hastigt upp på knä och satte sig,
stödjande sig med händerna mot sanden. Han var alldeles
utmattad av slagsmålet och tjöt klagande i den svidande
känslan av ohämnad skymf och i det bittra medvetandet
om sin egen svaghet.
- Förbannad vare du! pressade han hest fram med
halsen sträckt mot Jakov och spottade fradga från sina
skälvande läppar.
Jakov lutade sig mot båten och såg skarpt på honom
medan han med handen gned sitt värkande huvud. Den
ena skjortärmen var sönderriven och nästan avsliten,
kragen var också trasig, och det vita svettiga bröstet glänste
i solen som bestruket med fett. Han kände förakt för
fadern; han hade trott att han var starkare, och då han nu
såg honom sitta där ömklig och illa tilltygad i sanden och
hota honom med knytnävarna smålog han med den star-
198
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
