Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Malva - 6
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
blickade in i hans sorgsna allvarliga ansikte.
- Lykovo-Nikolskoje är en stor kyrkby... Den är känd
vida omkring, och vi bor fyra verst därifrån, förklarade
Vasilij.
- Ja, ja ... Jag kommer nog ... om det faller sig...
- Farväl!
- Farväl, käre vän!
- Farväl, Malva, sade Vasilij tonlöst utan att se på
henne.
Utan att göra sig någon brådska torkade hon av
läpparna med ärmen, lade sina vita händer på hans axlar och
kysste honom tre gånger tyst och allvarligt på kinderna
och munnen.
Han blev förvirrad och muttrade någonting obegripligt.
Jakov böjde ner huvudet för att dölja ett leende, men
Serjozjka såg alldeles oberörd ut, tittade upp mot himlen
och gäspade lätt.
- Det blir hett för dig att gå, sade han.
- Det gör ingenting ... Nå, farväl, Jakov!
- Farväl!
De stod mittemot varandra utan att veta vad de skulle
göra. Det sorgliga ordet "farväl", som under dessa få
sekunder så ofta och entonigt hade farit genom luften,
väckte i Jakovs hjärta en varm känsla för fadern, men
han visste inte hur han skulle uttrycka den - skulle han
omfamna fadern, som Malva hade gjort, eller skaka hans
hand som Serjozjka? Vasilij kände sig sårad av den tvekan
som förrådde sig i sonens hållning och ansikte, och
dessutom erfor han något liknande blygsel gentemot Jakov.
Det var Malvas kyssar och minnet av uppträdet på
landtungan som hade väckt denna känsla hos honom.
- Ja ... kom ihåg mor din! sade slutligen Vasilij.
- Ja, ja, var lugn du! utbrast Jakov med ett hjärtligt
leende. Jag ska nog... Och han nickade bekräftande.
- Nå ... så är det ingenting mer. Lev väl, och Gud vare
med er... tänk inte illa om mig! ... Hör du, Serjozjka,
kitteln har jag grävt ner i sanden under akterstäven på den
gröna båten.
- Vad ska han med kitteln att göra? frågade Jakov
hastigt.
- Han har fått min plats... därborta på landtungan,
204
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
