Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kain och Artem - 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
len drev de omkring här, levde av månglerskornas
frikostighet eller sina egna små händers skicklighet och sov om
natten i någon vrå - i en portgång, under pirogbagarens*
mjöllådor, i nischen till en källarglugg. Men från och med
soluppgången var dessa skroflernas och engelska sjukans
bedrövliga offer åter på benen för att stjäla ett par
matbitar någonstans eller tigga av handelsmännen det som
var omöjligt att sälja. Vem tillhörde dessa barn? Alla och
ingen ...
I detta föga tilltalande kvarter vandrade alltså Kain
dag efter dag, han bjöd ut sina varor och sålde dem åt
kvinnorna i gränden. De lånade en tjugokopek av honom
på ett par timmar med löfte att ge honom tillbaka
tjugotvå kopek, och de höll alltid ord. Även i andra avseenden
utvecklade Kain en ganska vidsträckt affärsverksamhet.
Han köpte av de supande arbetarna deras skjortor,
mössor, stövlar, dragspel, av kvinnorna deras livstycken,
kjolar och gottköpssmycken och lämnade sedan tillbaka
sakerna mot kontant betalning eller sålde dem, om de inte
blev utlösta, med ett par kopeks vinst. Oupphörligt måste
han därför hålla tillgodo med skällsord och knuffar av
sin kundkrets, ja han måste till och med finna sig i att bli
bestulen. Han beklagade sig dock aldrig över denna
behandling utan mötte den ständigt med sitt smärtsamt blida
leende.
Inte sällan blev han i något mörkt hörn överfallen av
några hungriga eller berusade sällar för vilka ett mord
inte betydde så mycket. Då kröp han ihop vid deras
fötter, kullkastad av deras nävar eller i blotta förskräckelsen,
grävde krampaktigt i sina fickor och besvor rövarna med
skälvande stämma:
- Ta inte allt, mina herrar, mina goda herrar! Hur ska
jag då kunna driva handel?
Och hans magra ansikte förvreds av det stereotypa
ängsliga leendet.
- Ä, gnäll inte så fasligt! Ge hit tretti kopek, hette det
då, för de goda herrarna begrep mycket väl att man inte
bör slita hela juvret av kon om man fortfarande vill ha
mjölk.
* Pirog = rysk pastej.
211
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
