Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kain och Artem - 4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ningen över hans orubbliga kroppsstyrka, som med en
sådan lätthet hade uthärdat ett så duktigt kok stryk. Det
fanns i gränden mer än en som var allt annat än belåten
över hans tillfrisknande och föraktfullt skällde på de där
stymparna som inte ens hade kunnat slå av några revben
pä Artem. Det borde väl ändå inte vara omöjligt att
förpassa den där jätten såväl som varje annan person till en
bättre värld!... Andra utbytte skadeglatt gissningar om på
vilket sätt Artem skulle göra upp räkningen med "Röda
getabocken" och hans stallbröder. På flertalet utövade i
alla händelser hans väldiga styrka hela sin forna
trollmakt.
Artem hade redan hunnit fram till Rövarkulan,
Brantbackens klubblokal.
Då hans höga bredaxlade gestalt visade sig på krogens
tröskel fanns endast få gäster i det långa låga rummet med
dess välvda tegelstenstak. Vid åsynen av Artem hördes ett
utrop av överraskning, det uppstod en orolig rörelse och
ett par figurer försvann i bakgrunden av det smutsiga,
med tobaksrök fyllda valvet.
Utan att ägna någon sin uppmärksamhet lät Artem
blicken långsamt glida genom krogrummet, och på värden
Savka Chlebnikovs förekommande hälsning svarade han:
- Har inte Kain varit här?
- Han kommer nog snart... han brukar komma vid den
här tiden...
Artem tog plats vid ett bord framför ett gallerförsett
fönster, beställde te, lade sina väldiga armar på bordet och
mönstrade likgiltigt de närvarande. Det kunde väl vara
ungefär tio personer, idel skälmar och slagskämpar; de
satt i en klunga vid två bord och höll utkik på Artem. Så
ofta deras blickar mötte hans log de halvt förläget, halvt
förekommande - de ville tydligen inleda ett samtal med
honom. Men Artem såg så allvarsam och dyster ut att de
föredrog att tiga och inte vågade tilltala honom.
Chlebni-kov började syssla med något bakom disken, gnolande på
en melodi, och låt sina rävögon glida runt på de andra.
Genom fönstret trängde det högljudda larmet från
gatan, man urskilde förbittrade skällsord, bedyranden och
handelsmännens rop. Någonstans i närheten ramlade
buteljer i gatan och krossades. Artem fann det tråkigt att
230
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
