Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kain och Artem - 4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vägar, suckade Brudgummen.
- Därför att kvinnfolken tycker om vackra karlar ja.
Men du - vad är du? Jag ser snygg ut, det är det som gör
det.
I denna ton brukade Artem alltid tala med grändens
skälmar och strykare. Den likgiltiga, makliga, djupa rösten
gav en särskild vikt åt hans ord, som alltid var råa och
förolämpande. Han kände att dessa människor i många
fall var mer fördärvade och i alla avseenden mer slipade
än han, och det lät han dem på sitt vis umgälla.
Kain kom in med sin varulåda på magen och den gula
segelduksrocken över vänstra armen. Nertryckt av sin
ständiga ängslan stannade han i dörren och granskade
hastigt, med ett oroligt leende och framsträckt hals, det inre
av lokalen. Då han fick se Artem strålade hela hans
ansikte av glädje. Artem mötte hans blick med ett brett
leende och rörde på läpparna.
- Åhoj, hitåt! ropade han till Kain och tillade hånfullt,
vänd till Brudgummen:
- Och du, laga att du kommer iväg... Ge plats för en
hederlig människa...
Brudgummens röda borstiga ansikte blev för ett
ögonblick alldeles förstenat av häpnad och förargelse, han reste
sig långsamt från stolen, såg på sina stallbröder som inte
var mindre förbluffade än han själv, mönstrade Kain, som
försiktigt och ljudlöst närmade sig bordet, och spottade
plötsligt ut på golvet med ett vredgat: "Fy tusan!" Därpå
gick han tigande, med långsamma steg, tillbaka till sitt
bord, varifrån genast hördes ett sakta viskande, i vilket
man tydligt kunde urskilja tonfall av hån och förargelse.
Kain smålog fortfarande i förtjust tankspriddhet och
sneglade på samma gång oroligt över till den förolämpade
Brudgummen och hans vänner.
- Nå, nu ska vi dricka te, du handelsman, började
Artem godmodigt. Också en pirog ska vi beställa - du äter
väl med? Varför glor du oupphörligt på dem därborta? ...
Spotta på de skurkarna - var inte rädd för dem du...
Vänta, jag ska hålla en liten predikan för dem ...
Han steg upp, slängde med en rörelse på skuldran av sig
jackan och gick fram till de missnöjdas bord. Stor och
väldig, med bröstet utspänt och vickande med skulder-
232
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
