- Project Runeberg -  Urspårade och andra noveller /
240

[MARC] Author: Maksim Gorkij Translator: Walborg Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kain och Artem - 5

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

- Halt, wer da? Herr Kain? Behagar ers nåd kanske en
välkomsthälsning med påken? Har herr handelsmannen
täckts höra på min lilla visa? Då anhåller jag att han
aller-nådigast behagade skudda stoftet av sina fötter - jag
diktar inte mina visor för vem som helst inte!

Kain svarade bara med sitt vanliga vemodiga leende
och fortsatte suckande sin väg, tyngd av onda aningar.
Han uppskattade tillfullo dessa dagar av ro och frid och
fruktade att de skulle ta slut. Varje morgon infann han
sig i gränden i den glada övertygelsen att ingen skulle ta
hans slantar ifrån honom den dagen. Hans ögon hade nu
fått en smula lugn och glans. Artem såg han varje dag,
men om denne inte ropade på honom gick Kain inte fram
till honom. Artem själv tilltalade honom bara sällan, och
då utbytte de bara några ord:

- Nå, hur har du det?

- Bra... och det har jag er att tacka för, svarade Kain
med glädjestrålande ögon.

- Lämnar de dig ifred?

- Hur skulle de våga - mot er! utbrast juden och ryckte
ofrivilligt till.

- Nå, det är bra... Om det händer dig något så säg bara
till ...

- Visst ska jag det!

- Rätt så!

Han mätte Kains ömkliga gestalt med en vresig blick
och skickade iväg honom:

- Gå nu... lycka till med dina affärer!

Och Kain avlägsnade sig hastigt från sin beskyddare,
varvid han mötte elaka och hånfulla blickar från
åskådarna - blickar som satte skräck i honom.

Ungefär en månad hade förgått på detta sätt då Kain
en afton när han var på hemväg stötte ihop med Artem.
Den ståtlige jätten nickade och vinkade honom till sig
med fingret. Kain sprang skyndsamt fram till honom och
såg att Artem var misslynt och mörk i hågen som ett
höstmoln.

- Har du slutat dina affärer?

- Jag skulle just gå hem...

- Vänta lite... Kom med, jag skulle vilja tala med dig,
sade Artem med dov stämma.

240

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:38:10 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/urspar/0244.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free