Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FÖRSTA KAPITLET 33
så ljus och så innerligt frimodig i tron på sin
frälsare. Men så sa han det var far det mor,
sa han men jag, du vet inte vad för en syndare
jag är mor, jag ligger här efter ett förspillt och
ödelagt liv jag och så är det inte bara det att
jag syndat, men jag har hånat och förnekat,
nej mor, jag kan inte tro, sa han och han var
i en sån själavånda. Men då sa jag åt honom
om dina synder voro rödare än blod så har
Herren sagt att han skulle två dem vitare än
snö och Gud ingav mig alla sina välsignade
tröstegrunder och löften, det är säkert det, ja,
och så ödmjukade han sig och brast i grät och
grät så — gudskelov — han var alldeles för-
krossad och så bad jag med honom.
En blodröd sommarmåne steg upp över Eke-
bergåsen. bleknade och blev guldgul i det den
höjde sig över stadens dammslöja.
— Tant, sade Uni sakta, Birgit och jag gå
ett slag innan vi lägga oss.
— Är du tossig, så sent! Vi ska gå in nu,
det börjar bli kylet för dig, Hilda.
— Bara ett litet slag, jag behöver så väl röra
på mig.
— Men kära söta, du har väl fått röra på
dig, du har ju varit ute hela tiden, tycker jag.
— Med dig och tant Hilda. — Uni småspar-
3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
