Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
50 DEN LYCKLIGA ÅLDERN
Jag kunde nästan inte få henne med mig, hon
bara gick och svärmade i naturen och plockade
smultron. Det var den röda fläcken på Bildits
mage, som Uni var en smula generad över. Det
var därför jag kom så sent.
Bildit gapade. Och Uni skrattade liögt.
— Ja, du är så god och inte skvallrar!
Tänk, ett möte.
— Men vet ni vad, då ska er kusin sanner-
ligen få smultron och jordgubbar, inte sant frö-
ken Iversen, ni vill väl ha jordgubbar?
— Ni ser väl hur mycket snällare jag är än
er kusin, fröken Iversen, sade Sixten, då de sla-
git sig ner och han hade beställt. Hon har
blivit så stygg där borta i Storsand — tycker
ni inte att hon är stygg mot mig? Men hon
har förstås blivit så firad där nere och fått en
massa beundrare.
— Sixten, Sixten, grumla inte barnets själ
med sådant lättsinnigt tal — hon går och läser.
— Säg fröken Bildit, hon har väl en massa
beundrare som hon koketterar med och är hård
emot?
— Jo, sade Bildit.
— Ni skulle sannerligen segla ner till oss och
se själv — så kan ni få bli ålderspresident
bland dem.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
