Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ANDRA KAPITLET 57
vita markerna skimrade svagt — asarna tycktes
utplånade och skugglika i den bleka skymningen.
De stodo länge vid staketet och sågo utåt
fältet, detta vita halvljus var nästan mörkare
än mörker, de kunde inte se varandras ansikten.
Uni frös genom sina kängor, som inte voro hela
och genom koftan, som egentligen var en vår-
kofta — i en plötslig trött, underlig känsla av att
vara otillräckligt klädd, otillräckligt mätt i visshet
om att hon vid månadens slut .endast skulle ha
pängar till en ringa del av allt det hon behövde
lutade hon sig plötsligt mot honom, med huvu-
det mot hans axel och sin hand i hans.
— Jag är inte glad, Kristian!
— Vad är det med min lilla Missa!
— Å, alltid gå vi och smågnabbas.
— Men Uni vem är det som börjar? Men du
är nervös, stackars liten, tilläde han hastigt för
att plåna ut de första orden, du sliter ut dig,
liten. På kontoret till fyra och så går du och
sjunger och läser hos fru Thomsen och lever
knappt och har penningbekymmer och är trött
och irriterad för ingenting.
Uni suckade.
— Men Kristian — ja, nu tala vi inte mer
om det, nu följer du med mig upp och så kokar
jag tevatten och vi äta kväll och ha det trevligt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
