Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
76 DEN LYCKLIGA ÅLDERN
Han strök henne gång på gång över håret.
— Nej. Jag har förresten ringt på till Tho-
mas och sagt att vi kommer.
Vad skall jag hitta på för dig i kväll då,
Uni? frågade han om en stund.
Uni smekte honom utan att svara.
Hon kände sig orolig och nervös. Det var
förödmjukelsen hon känt inför teaterchefen, där
han suttit och pratat om annat än henne och
det som rörde henne, vänligt och förekommande.
— Det var dumt att hon alltid skulle känna
sig förödmjukad av allt möjligt. Småaktig,
barnslig, fåfäng var hon, när hon gick på Dram-
mensvejen och avundades dem som bodde där
och voro elegant klädda, hade utsökta gardiner
i fönstren och som hon i grund och botten för-
aktade för att de inte diktade och drömde om
livet som hon. Så som hon föraktade de andra
på kontoret, innerst inne kände hon sig föröd-
mjukad av att arbeta där. Som härom dagen,
då Sixten Thorne hade kommit upp för att tala
med hennes chef: hon blev blodröd, försökte
först slippa hälsa och då han pratat med henne
stod hon och stammade som en idiot.
Och hon visste ändå, att hon borde vara stolt
över att hon arbetade, hade rett sig nästan från
det hon var barn. Och Kiästian var hennes —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
