Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TREDJE KAPITLET 93
och en, ty det är snart midsommar och så slock-
nar det lika fort. Så är det gult, avlövat några
dagar. Så rägnar det bort. Så är det jul igen.
Och så märker man nästan genast, från söndag
till söndag på ljuset, på föret, att nu kommer
våren. Späd grönska, ljusa kvällar, bara det
alt vi äro äldre. Och tiden strömmar över oss, vi
ligga som lik under vattnet och leva icke.
— Ja. Men Charlotte. Du kan ju inte vara
nöjd som du har det. Men det är många som ha
det värre.
Charlotte log frånvarande.
__ Det vore ändå en tröst om inga hade det
värre.
—Pytt, sådant säger man.
— Jag menar det. De flesta vore belåtna om
de hade det som jag. Oavsett att det måtte vara
en egen tillfredsställelse att gå omkring med den
allra största olyckan, så kunde man då åtmin-
stone vänta sig något av livet, när man såg att
det var någotsånär barmhärtigt mot andra. Nu
vet jag faktiskt ingen jag tycker har det bättre.
Då är det väl mitt eget fel när jag är — olycklig,
rent ut sagt. Ordnade jag det för mig på ett annat
sätt, bleve det väl detsamma. Jag har ju alltid
mig själv att dras med. Det blir man inte ener-
gisk av.
wmmmMmmmmm •■mi.mimu» «r—
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
