Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FJÄRDE KAPITLET 11
— Uni då, sade Birgit. Folk måste tro att du
inte är nykter.
Tre herrar med skidor, som stått på släpvag-
nen, gingo förbi dem. De hälsade, först den
sista, så de andra.
__ Nej, men tänk, sade Titti, det var ju Kristian
vet jag!
Uni nickade. Hon hade blivit tyst och stilla.
På natten kunde hon inte sova. Det var kri-
tiken: Fröken Hirschs spensliga och täcka ope-
rettalang svek i Ragnas roll — detta var ungefär
det hyggligaste. »Uni Hirsch släckte i sista ak-
ten den skröpliga dramatiska gnistan i teatertå-
rar». »Den sorgtyngda, samhällsanklagande
Magdalena försvann grått i grått i fröken Hirschs
händer.»
Det var vad hon jämt hade hört, åtminstone
de två sista säsongerna — täck, spenslig, grått i
giått — summa summarum: obetydlig, talang-
lös. Fåniga operettroller och farsroller och litet
beröm, en nådig klapp, ordentliga roller en säll-
synt gång och så kritiken: räcker inte till, gör
ingenting av det. Och hon hade börjat fråga sig
själv, ha de rätt?
Hon hade på pricken vetat hur hon velat göra
Ragna. Idel levnadslust, som blivit undernärd,
och så olyckan. Alla upprorstrådarna, de skulle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
