Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
122 DEN LYCKLIGA ÅLDERN
Han hade blivit alldeles blek.
Nu stodo de bredvid varandra, på var sida om
kontorsstolen.
Uni hade överfallits av en darrning, hon kunde
inte få välde över rösten:
-— Jag skulle hitåt — jag — jag — fick en
sådan lust att hälsa på dig — jag ville höra hui-
du har haft det —
-— Det var snällt av dig. .. jag skulle just till
att gå. . . jag kanske kan få följa dig — jag —
— vi. . .
Hon hörde inte vad han sade. Han mumlade
också helt lågt. Han lade ihop några böcker och
händerna darrade märkbart.
— Uni —
Och nu gjorde de samma rörelse på en gång, då
hon kastade sig in till honom och han tog emot
henne.
Ett ögonblick drog hon ansiktet ifrån honom
så pass mycket att hon kunde viska:
— Kristian, om inte detta hade kommit nu,
jag tror att jag hade blivit tokig!
Och de tryckte sig hårt intill varandra igen.
— Du, det där brevet du skrev till mig?
— Tyst Uni,, tala inte om det, är du söt. Jag
har ångrat det så grymt. Men jag var alldeles
ifrån mig den där gången. Far var död, jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
