Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
4 DEN LYCKLIGA ÅLDERN
Han log litet vemodigt.
—Vi ha väl blivit litet mer fullvuxna båda två.
Uni blev plötsligt allvarsam:
— Låt oss inte tala mer om det.
_ Nej Kristian, inte champagne, är du alldeles
tokig!
_ Visst ska vi ha champagne. Du har sagt
att du älskar champagne, när du är klädd till
det.
Uni tog sina långa vita handskar ifrån honom
och strök ut dem.
_ Ja ja, det är väl också sista gången vi för-
lova oss.
Föreställningen på Nationalteatern var slut.
Folk strömmade in i kaféet. Luften började bli
tjock av rök. Uni hälsade ibland, hon såg ansik-
tena glida förbi sig som i en dimma.
— Vill du ge mig min ring, Uni?
Hon nickade.
— Och du frågar mig inte om någonting,
Kristian?
Han skakade på huvudet och fäste sin allvar-
liga blick på henne:
— Du har kommit tillbaka till mig av dig
själv. Och förrästen, jag kan ju inte leva utan
dig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
