Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
126 DEN LYCKLIGA ÅLDEKN
__ Strunt i klockan. Uni stod och rev i sin
översta byrålåda. Kristian kom fram och lade
armen om henne. Det steg en söt doft upp ur
lådan, av parfym, handskar och gömda garni-
tyr.
— Här.
Hon trädde ringen på hans finger.
— Skål, Kristian!
Hon kröp ihop, tungt och tätt intill honom i
soffhörnet.
— Du måste vara snäll emot mig Kristian, och
stanna litet till — jag fasar så för att bli ensam
igen, du skulle vetat hur ensam jag varit.
Hans ansikte vilade mot hennes hals och han
strök henne fast med händerna knäppta omkring
henne — om hennes älskade, välbekanta, kära
lilla spenstiga gestalt.
— Lilla, lilla, lilla Uni tror du att jag vill nå-
got så gärna som att aldrig i levet släppa dig.
Då hon för sista gången givit honom den sista
kyssen i dörren och stuckit portnyckeln i hans
hand, lade hon ett ögonblick båda händerna på
hans axlar och såg upp med ett litet oroligt le-
ende.
— Du får inte ångra detta, Kristian!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
