Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FEMTE KAPITLET 137
Kristian blev upprörd.
— En sådan lymmel. Gå hemligt förlovad
med henne år ut och år in och så har han ränt
på gatorna med den nya var eviga förmiddag i ett
och ett halvt år, medan Birgit den lilla stackarn
arbetat på sitt kontor. En sån fjant
De skulle äta. Uni fick kväljningar bara av
räklukten.
Men Uni, det är ju inte mer än en vecka
sen du sade alt det var det bästa du visste. Du
måste äta något! Det här är alldeles på tok.
Uni satt vid toalettbordet och tog ner håret.
Du gode Gud, så hon såg ut, spetsig i ansiktet
som en häxa, gul och fräknig.
Ibland, när hon på allvar satte sig in i det,
blev hon stel av rädsla. Så att hon nästan ön-
skade att hon måtte dö förut bara för att slippa.
Kristian kom in, gick fram och lyfte i hennes
utslagna hår.
— Men gråter du?
Hon slog ai marna om honom, drog honom
emot sig och gömde sig hos honom.
— Varför gråter du, säg? Det är inte bara
Birgit. Jag blir så utom mig, jag kan ju inte
hjälpa dig.
Det var Birgit. Vet du vad hon sade, då
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
