Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EN FRÄMLING 163
Då hon kom ner i samlingsrummet satt Hildur
i soffan tillsammans med Aagaard.
Han såg alls inte ut som Edele hade tänkt.
Han såg verkligt bra ut, fin och smärt, med nå-
got av barndomens rundning i sitt ovala ansikte.
En vek, röd mun, bruna ögon och vackert mörkt
hår. Litet blek och slapp för resten.
Han bad att få följa med. Edele var icke vida-
re förtjust åt det. Men då Hildur Fjsere så uppen-
bart svärmade för honom, så.
De drevo längst Drammensvejen. Edele gick
och kände sig ynkligt övergiven mitt i söndags-
strömmen. I denna stad, där hon levat hela sitt
liv, kände hon ingen, hon kunde gå hem från
kontoret kväll efter kväll på tätaste Karljohan
utan att behöva hälsa en enda gång.
Alla de andra — för hennes föreställning bilda-
de de en sluten värld, ett samhälle med liv flätat i
liv, sönderdelat i klickar, kotterier och avlag-
ringar, men med levande trådar emellan sig,
som tillförde liv och blod. Hon stod utanför allt
det som förenade dessa människor — de därnere,
som skvallra och snobba och streta sig upp, de
ovanpå, som måste känna att det är ett samhälls-
lager nedanför, som de stå på. Och allt det som
sammanbinder de olika kretsarna, släkt, sällskaps-
liv och affärer, den lyckliga, hemliga kännedomen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
