Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
176 DEN LYCKLIGA ÅLDERN
Han svarade inte utan tryckte handen.
De satte iväg, hon susade nedför med en
ovan, darrande känsla i benen, hon hade inte rik-
tigt välde över sig. Hans skidor gingo fortare.
Hon försökte i farten att dra sin hand ur hans,
fumlade och tumlade om ordentligt.
Där nere kom Aagaard emot henne med mös-
san, som han gått efter. Edele lät honom grund-
ligt borsta av henne snön.
— Ni skulle skämmas, Edele, ni kunde mycket
väl ha stått.
Edele, han säger Edele, tänkte hon jublande.
Hon snubblade överallt, var alltjämt svag i
knäna. Dyrssen plockade upp henne i en liten
backe.
— Vad är det åt er i dag, Edele?
Hon endast skakade på huvudet med ett från-
varande leende. Nu när det började mörkna sli-
rade skidorna, det var ingen tyngd eller kraft hos
hennes kropp, hjärtat fladrade så oroligt och
tankarna irrade — det fanns bara ett bakom
alltsammans, en sprängande längtan, som hon
inte ville veta av — och som skulle komma fram
i gnistor.
Överrumplande hastigt låg en hydda och lyste
med öppen dörr. De flesta voro redan inne.
Aagaard sprang ut för att hjälpa henne. Hon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
