Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EN FRÄMLING 185
Det gjorde ont. Men hon hade inte råd att
förlora. Och hon vek undan.
— Jag var bara sjutton år då, Alf.
— Berätta om det, avbröt han.
Det angår honom inte for det hastigt och håit
genom henne. Men hon berättade.
Hon hade just fått plats på kontor vid denna
tid. Bodde hemma hos modern, där det var stil-
la som i ett kloster. Hon levde inte, var aldrig
tillsammans med någon. Men gick och väntade
på att livet skulle börja. Han var ritare på sam-
ma kontor, en föräldralös gosse från Aalesunds-
trakten. En dag upptäckte de varandra — de
voro lika unga och tafatta och folkskygga. Och
hon blev ofta förlägen, när de andra fröknarna pra-
tade och han var ytterligt nervös för ingenjörerna.
Och hon anade att han gick och väntade som hon
själv att livet skulle börja en vacker dag — att
något oväntat skulle komma neddansande från
himlen.
Så börjde de göra sällskap från kontoret.
Sedan promenerade de — på Aker och Bygdö
gingo de längs vägarna i snösmältningen, inne i
skogarna då det blev vår. De talade föga. Men
de kysstes.
Innan han fram på sommaren reste till Ame-
rika ville han att de skulle förlova sig. Då
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
