Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EN FRÄMLING 195
Och där satt hon och några andra. Och de gingo
i enskilt rum sedan, det fick jag veta av kyparen.
— Frågade du kyparen om det?
— Ja. För att Fredrik hade sett dig gå på
Drammensveien med Dyrssen vid halv åttatiden.
Edele sjönk ihop, förtvivlad och förödmjukad.
Nu hade han ertappat henne med att ljuga. Och
hon talade, grymt säker om att ej bli trodd, upp
emot hans hårda unga ansikte:
— Ja, jag mötte honom. Och så följde jag
med honom hem. Jag vågar ju inte gå annars
-— jag visste att du var bortbjuden.
Varför är du sådan, Alf? Du misstror mig och
tvingar mig att ljuga för dig.
— Ja, Edele — nu kan jag ju inte veta, då
du talar om något, om det är som du säger —
att jag tvingat dig att ljuga.
— Alf!
— Ja. Tror du inte att jag vet att jag är dig
underlägsen, kanske? Gud skall veta att jag sett
upp till dig som till ett högre väsen allt ifrån
första dagen jag träffade dig. Då blir man lätt
misstänksam, skall jag säga dig. Du älskar mig
inte, inte så som jag älskar dig. Du undgår mig
i vart ögonblick, drar dig undan. Om du också
inte direkt ljuger, så . . .
Du, du har dina vänner. Du har så mycket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
