Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EN FRÄMLING 205
Nu skulle det ha ett slut.
Men inne hos sig, då hon satt där och hade
tagit klänningen av sig, undrade hon utom sig
hur hon skulle få slut på det. Bryta . . .
Hon skrattade hånfullt åt sig själv. Hon min-
des sina flickdrömmar om kärlek. Gud bevare
mig så klart hon haft för sig hur man skulle
vara. Man bryter inte så lätt kärleken. Gång
på gång blir den sönderriven, man lappar ihop
den så gott man kan. Å, man vet så väl besked
om livet — bara man inte står mitt uppe i det, i
nätet av tusen små trådar, med synen förvillad
av tusen små saker, vilkas räckvidd man inte
kan följa, då de dugga ner på en och in i en,
myllret av tankar och av hänsyn, som dra åt
alla håll.
Hon hade sett det så ofta och hon hade blun-
dat, skapat natt och mörker omkring sig och
älskat vilt i mörkret. — I kväll hade hon känt
hur föga han passade bland hennes sort. Ty de
voro av två olika slag, olika människoarter, han
och hon. De hade samma språk, ja, men vart
ord hade olika betydelse för dem. Kärlek och
vänskap, trohet, ära och lycka — för honom var
det lunga, påtagliga former, fyllda med samma
materia, som kunde beskrivas i en kria, för henne
skiftade det i tusen brytningar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
