Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EN FRÄMLING 207
talade i ett, med häftig, låg röst. Sedan ha-
de hon endast kvar ett intryck av gaslyktske-
net genom en glasdörr på ett stengolv, och av
sina egna händer, som kämpade om nyckeln
av den iskalla natten på en stilla gata och den
råa luften i trappuppgången.
Hon fick upp porten.
-— Nu går du eller jag, sade hon mellan sam-
manbitna tänder.
— Gott. Jag går för alltid, Edele.
— Det är bra. Du förstår väl att det är det
jag vill.
Hon blev sittande på sängen och skakade i
kappan. Hon skakade så häftigt, att hon en
gång kröp under täcket, musklerna värkte som i
kramp. Men ingenting hjälpte. Det blev ljust
— Edele låg och tänkte på att hon måste vara
på kontoret om tre timmar. Hon märkte till slut
att hon var dödstrött, som en trasa. Då steg hon
upp och tände spritköket, ville försöka med kaffe.
Hon stannade framför spegeln och såg på sig
själv med ett brutalt leende. Rufsig, skrynkliga
kläder — hon såg ut som en riktig slamsa med
de svarta skuggorna under ögonen.
— Telefon till fröken Hammer! kom kon-
torschefen och sade. Skynda er, det är lillen . ..
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
