Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EN FRÄMLING 217
Vem var det, kanske hon själv, tänkte Edele.
Hon visste det inte. Vems fel var det att de inte
kunde la en promenad på Drammensvejen en
söndagsförmiddag, utan att båda började riva ner
de skröpliga rester, som funnos kvar av deras
kärlek?
Hon stod på plattformen och såg de ljust grön-
skande trädgårdarna susa förbi tåget. Nedför fjäl-
let stänkte små gula bäckar och smeto in under
järnvägen — och ned mot den blida, vitblinkande,
instängda fjorden. Luften darrade av vårdis i
solen.
Edele hade flyttat till Ljan över sommaren,
egentligen för att slippa vara så mycket med
Alf. Sitt rum i staden, det hatade hon.
På atmosfären i pensionaten hade hon märkt
att hon blivit en dam med ej alldeles klanderfritt
rykte. Där bodde en hel samling äldre fröknar,
lärarinnor och kontorsdamer. Edele hade från
början beslutat att vara snäll och älskvärd mot
dem, ett mönster av vad ungdomen skall vara mot
äldre, slitna och kantstötta fröknar. Men hon
hade inte bott där en vecka förr än hon märkte
att den vackra föresatsen ej lät realisera sig.
Så var där ett par slampiga flickor som voro
ohyggligt tillmötesgående mot henne och ett fåtal
herrar, som voro påfallande uppmärksamma.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
