Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
224 DEN LYCKLIGA ÅLDERN
och äta middag. Men först skulle de åka minst
en gång till — de voro alldeles vilda båda två.
Hon hade gruvat sig för att träffa honom igen,
hade inte talat med honom sedan där kvällen på
hans kontor, önskat att få träffa honom, men
inte vågat göra något, emedan det skulle ha varit
som ett tillkännagivande att allt var slut. Men
han hade tagit första steget, skickat Tom till
henne. Och det hade gått så naturligt till, då de
träffades — hon var ofantligt lättad. Den frost-
klara dagen, hennes uppspelta humör, det bar
henne lätt och lyckligt tillbaka till det gamla. Och
så var hon honom så gränslöst tacksam.
Hon fick Tom med sig på Frognerssetern, där
de drucko choklad. Först fann han det litet
genant att låta bjuda sig av en dam.
Det var färre människor, då de åter foro ned-
för. Tom var alldeles tokig, de skuro högt upp
efter kanten på varenda sväng så att det sjöng.
Sä välte de mitt i banan.
— Det var ditt fel, påstod Tom, du släpade i
med benet.
— Jag skall ge dig för släpa, jag ...
Han kastade sig ner i en snödriva — de skreko
av skratt båda två.
— Tom, kälken! Skynda dig och tag kälken!
Den låg fortfarande ute på banan. Innan Edele
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
