Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
236 DEN LYCKLIGA ÅLDEKN
tar man emot med tack, man frågar inte efter
värdet då.
Ni lilla Edele, som vill vara ensam. Så länge
man vill det, vet man inte vad det är —.
Jag har sett folk bli så ensamma, att de inte
kunde komma tillbaka till människorna. Kan
ni sätta er in i vad det är, då man märker att
alla försök att nå dem äro fåfänga — man kan
inte. Ensamheten är inte längre ens val, det
är ens dom.
Edele gick med sänkt huvud.
— Jag vet inte.
— Nej, ni vet inte. Man kan inte veta, när
man är så ung som ni. Ni tror i alla fall —
måste tro om ni så hade gått igenom det värsta
i världen. . . Det växer ni ifrån. Ni tror inte
mer i ert innersta att ni aldrig mer skall vakna
i spänning för vad dagen skall bringa, att ni
inte skall lida i ny smärta, inte njuta i ny lust,
inte kämpa, inte älska igen. . .
— Nej. Det vill säga, då jag tänker lugnt,
så tror jag det inte. Men i grund och botten
är det visst bara samma sak jag gjorde då jag
var liten, då jag mycket gärna ville något, då
sade jag till mig själv: det blir inte av, det blir
inte av, bara för att narra Vår herre. Men
skulle jag komma att älska igen. . . Ja, det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
