Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
444 DEN LYCKLIGA ÅLDERN
— Jag vågar inte gå längre på den här vägen,
Tom. Har du sett något så otäckt — är du
inte rädd?
— Rädd, pah!
Hon fick en hemsk, farlig lust att skrämma
gossen till sin egen ödsliga ångest.
— Skulle du våga gå till sätern nu?
— Om jag vågade ja! Kom bara!
Skidorna susade och gnisslade öronbedövande
nedför de bägge hårda timmerstigarna. På de vita
öppna platserna i skogen gjorde de inte ens
märke i skaren.
— Får jag låna din kompass, Edele.
Den hängde på urkedjan. Edele gav honom
alltihop.
De stodo en stund uppe vid den stora stenen.
Den bara ytan var nu kolsvart. Nu frös allt.
Det var underligt att tänka på dagens alla blida,
vänliga färger — allt var nu dött i detta ohygg-
liga döda månsken — bara svart skog och vita snö-
fläckar och så det sjuka himmelsblå.
Svart, svart var det inom henne. Öde, döda
skogar runt omkring, tomt och otroligt ensamt.
Hon skämdes för att hon kände lust att dra till
sig gossen och kyssa honom, bara för att få
känna liv i sina armar denna frysande, tomma
natt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
