Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
260 DEN LYCKLIGA ÅLDEKN
__ Per, det här är det bästa av alla de platser
vi hittills varit på.
Han nickade glatt.
Sätern låg under en rak, kal fjällvägg, som
åt ena sidan sluttade ned mot ett stålsvart litet
vatten. På andra sidan var mörka vidder med
många små blanka tjärn och döende granar och
bleka myrer och vågor av fjäll efter fjäll i
skymningen på andra sidan dalen. En öde,
mörk skog låg emellan, berättade han. Men
bakom den låg bergknallar i iadei och lyste
grågula i solnedgången.
Ett hemskt, skarpt fågelskri skar genom still-
heten, vilt och plötsligt som om kvällsluften
rivits sönder.
— Hör örnen, Edele.
— Finns det örn här?
— Ja då, kungsörn. Den har sitt bo alldeles
uppe på Steinvseggen. Se där är den, ser du
den vita buken — där är makan med.
— Men tar den inte mycket småripor för
dig?
— Åjo, men jag låter den vara i fred. Jag
har blivit så gammal att det inte roar mig mera
att skjuta en två tre hundra ripor. Jag bryr
mig bara om att gå och driva har, se hundarna
arbeta, skjuta litet då och då. Den här platsen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
