Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
262 DEN LYCKLIGA ÅLDERN
Hon kröp i säng trött och lycklig. Hon gick
igenom vart minne från dagen, tacksam mot
honom och Tom för att hon kände sig sa in-
nerligt höra samman med dem. Allt som dög
hos henne var ju besläktat med dem.
De hade kommit upp ett par dagar innan
jakttiden ingick. Tom låg på Rönnaugs säter
den natten, Per kom in och väckte henne.
Han var klädd och det brann i den öppna
spisen hos honom.
— Vill du se solen gå upp? Och gå ut och
fiska sedan? Skynda dig då —.
De gingo uppför den branta stigen bakom
sätern i den iskalla, grå gryningen. Vidden låg
svart bakom dem, men medan de gingo vaknade
ett blekt rosenskimmer över de skogklädda höj-
derna på andra sidan dalen och ju högre de
kommo stego ijäll med blänkande snö pa upp
bakom skogsåsarna. En solfjäder av mörka
moln bredde sig på den bleka himlen över Stein-
vseggen — så tände solen glödande strimmor
under den och molnen smälte och seglade i flak
högre upp på himlen.
Då de kommo upp på kammen stego de in i
morgonsolen, som lyste över en öde stenig yta
med fläckar av gulgrå mossa.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
