Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
264 DEN LYCKLIGA ÅLDEKN
med långa vitgula myrremsor kring små och
stora, stilla vattensamlingar. Och mot himlen
var det en oändlighet av fjäll, mörka skogsåsar
och blå fjäll med nysnö och jöklar i all evighet.
Edele satt och fjäsade för Shot, hans unga
setter, och såg på hur han fiskade. Hon hade
för länge sedan givit upp det, ty hon kunde
inte slå ihjäl fisken. Men han var outtröttlig.
Det hade mulnat. Och så kom med ens en
snöflinga, en till, och en till, tyst dalande ned
i det blymörka vattnet, som stilla sög dem till
sig, till det blev en snöyra, som utplånade allt,
de kunde endast skymta den vassa, dödsvarta
skogen vid horisonten.
Dyrssen drog in sina fiskedon och rodde ut.
En sjöbod låg vid sydkanten av sjön. Edele
lyssnade till ljudet av årorna, som lät så ylle-
mjukt långt borta i den tjocka luften.
— Per ta på dig jackan. Du blir så våt
annars.
Han kastade den skrattande till henne.
__ Nej, tag den över dig du, som sitter stilla.
Snön hade blivit rägn innan de kommo fram
till sjöboden, de voro genomvåta.
— Se här, ta av dig, så att jag får torka det
värsta.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
