Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EN FRÄMLING 269
Han hade byggt ett liem, byggt drömmar
också. Att hon en dag av sig själv skulle komma
och välja hans vänskapliga gammalmanskärlek,
i stället för ung lidelse. Vänskap, kamratskap,
förstående — då hon var ung och hungrade
och törstade efter livet.
Och under tiden kom han och stal henne.
Och hon längtade väl efter en ung man. Var
det hennes sorg, din man är gammal, gammal,
gammal?
Och nu, nu hade hon givit tappt, låg och
grät därinne. Jag tycker inte om att någon ser
mig gråta. En främling kunde hon ha sagt.
Nu kunde han kanske tvinga henne under sig
helt, ha henne att ge sig helt i hans våld.
Nej, inte det. Han hade ingen rätt att ta hennes
hjärta.
Edele satt i sängen med armarna om knäna.
Hon hade tänkt på döden så ofta — jämt på
sista tiden. Som en utväg, ett barmhärtigt
gömsle.
Denna natt genomlevde hon det, då det inte
längre finns en skyddad vrå, som lockar någon-
stans ute i det blå, utan endast ett svart svalg
framför fotterna. Och det finns ingen räddning,
ingen väg tillbaka till livet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
