Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
272 DEN LYCKLIGA ÅLDERN
vara en kvinna, som inför hans innersta manna-
instinkt kunde stå som en jämlike.
Han öppnade plötsligt hennes dörr på glänt:
— Sover du Edele? Mår du inte bra?
Hon for upp. En tung förfärlig visshet bor-
rade sig in i hennes sinne. Nej, hon kunde
inte be honom om hjälp. Han hade givit henne
för mycket. Hon vågade inte be honom om
det han inte hade att ge.
— Jag är visst: bara övertrött. Jag kan inte
somna.
Han stod ett ögonblick.
— Vill du ha kloral?
Kloral? Det frös i henne, det var som en
dom. Hon behövde bara ta för mjcket. . .
— Ja tack.
Han kom med en sked.
— Se här. Du är inte van, det blir nog bra.
Han gav henne in ur skeden. Hon höll om
hans handled och försökte se in i hans ansikte.
— Godnatt. Nu får du nog sova ska du få se.
Hon låg i ett slags dvala. Hennes förtvivlade
tankar korsades oupphörligt av bilden från vand-
ringen, bilden som hon sett utan att märka det.
Hon gick och gick i halvsömn — enris och
dvärgbjörk med rostbrunt löv slog henne om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
