Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
284 DEN LYCKLIGA ÅLDERN
Jag var inte ledsen, Per. Inte rädd. Medan
jag var sjuk — du vet inte vad jag tyckte
det var härligt när ni kom in, du eller Tom,
om natten, och lade på mera ved. Och när du
var i staden, vad jag gladde mig åt att du skulle
komma tillhaka. Och jag talade alltid med
Tom om dig, fick honom att tala om dig jämt.
Jag tänkte att du skulle vara hos mig när
jag dog. Du vet inte hur god du varit mot
mig alltid, alltid. Jag tyckte att du höll av
mig, medan jag var sjuk, som man tycker om
ett barn. Och det var nog för mig — hon log.
Då jag var frisk var jag svartsjuk för att du
ville ha det där porträttet av mig där jag var
liten.
Per. Jag var nöjd med alltsammans. Med
att ha varit din älskarinna ibland. Jag tyckte
att det var nog att vara din slavinna, som äl-
skade dig. Och du har talat förtroligt till mig,
ofta. Minns du vad du sade en gång, att man
anförtror så mycket åt en hund? Jag begär
inte mer än det, att du skulle ta dig an mig
som man tar sig an en hund eller ett barn, då
man är ensam och bara har behov av att känna
en varm kropp intill sig eller se i ett par ögon,
som man talar till, om man också vet att de
inte förstå.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
