Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
292 DEN LYCKLIGA ÅLDERN
sam, brann på röda uthus och vita gårdar och
grå stugor; en svart skogsrand blev med ens
blank av olivgröna granar med silvergrå, kal
lövskog insprängd emellan sig.
Det blev bara en fast handtryckning, då han
hoppade ner ur kupén och ännu ett; da de
gingo över perrongens trägolv och en lång, stor-
mande omfamning inne i den tomma gulmålade
väntsalen.
De gingo uppåt vägen till skjutshållet. Det
var en enda forsande bäck, sädesälorna kilade
över vägen och pepo gällt och oavbrutet och
tunga kråkor flyttade sig från träd till träd och
skreko åt varandra. Men lärkorna drillade som
om själva den solfödda skälvande luften fatt ljud.
— Edele, vad du har blivit brun!
— Ja men nog var jag brunare i påskas, säg?
Du, jag har beställt middag åt oss här. Du
hade nog fått den bättre på sanatoriet. Men
jag ville så gärna. Så få vi äta ensamma, ser
du. Tycker du det var galet?
Han nickade leende och avvärjande.
Och de åto sin middag i ett stort rum med
målade, panelade väggar, ensamma vid övre
ändan av ett långt bord. Edele gick mitt under
måltiden och såg på vykorten, som ställts upp
på buffetdisken.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
