- Project Runeberg -  Ute och Hemma. Illustrerad tidskrift /
121

(1916) Author: Hanna Rönnberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o IX. 31 augusti 1916 - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

UTE OCH HEMMÅ

1 midten, ibland nära det ena diket, ibland nära
det andra — rännstenar finnas nämligen ej,
utan i deras ställe blott djupa, välgräfda diken.
Ej ett enda hus står direkt vid gatan, utan
alla äro inne på gårdarna och ofta så inbäd-
" dade mellan träd och buskar att de knappast
observeras. Mot gatan löper en räcka ojämna
och mycket primitiva staket af omålade upprätt-
stående käppar och störar: De vore vidriga
att skåda, om ej en skog af mörka löfträd och
ståtliga palmer skulle i hög-grad försköna det
hela och uppmärksamheten dragas till de stora,
frodiga banänerna med sina långa, utormordent-
ligt vackra blad, nästan en half meter i bredd
och skiftande i alla upptänkliga nyanser af
ljusgrönt och pärlemor. Härligt är det i san-
ning att se dem i deras öfverdådiga yppighet
och med dessa klara, friska färger: Allra vack-
rast ta de sig ut öfverskuggade af höga, smi-
diga kokos- eller assaipalmer med sina täta
kronor af fina, glänsande, mörkgröna blad.
I Grönt är det hvartän man vänder sina blickar,
— marken är grön, grönt är det på sidorna
och grönt framför. Midt på gatan i-det djupa,
saftiga gräset betar en ko, medan hönsen kackla
inne på gårdarna, eller krafsa bland rosken på
bottnen af dem torra delen af ett dike. Samma
enkla, idealiska klädsel råder här, som i andra
försummade, eller kanske rättare »ännu ej euro-
peiserade och onaturliga» delar af staden. Dock
Observerar man det mindre här, dels för att
knappt en människa rör sig ute.

Hvilken kontrast emot detta bildar ej den
stora boulevarden TLjargo de Nazarét, — den
fina ’Travessa de Sao Mathéu med sina långa
rader af förnäma, ofta nästan palatslika hus!
Hvilken skilnad är det ej mellan denna primi-
tiva vrå och det storartade Praga da Repub-
lika med sina välskötta träd och planteringar,
buskar, palmer och den väldiga statyn, — med
sina jämna, breda sandgångar, musikkapell och
sina eleganta lusthus, samt den egendomliga,
vackra teatern i hvitt och rosenröda kakel!
Mindre blir ej heller kontrasten, om man tän-
ker på någon af de stora affärsgatorna med
Hiflig trafik och stora höga hus, otaliga buti-
ker och elektriska spårvagnar.

Och finge jag välja, valde jag det primi-

ojo00 - = Re a

Från utkanten af Parå.

tiva, — hundra gånger hellre. Då man en af-
ton vandrar längs dessa tysta, grönskande ga-
tor, där man aldrig ser en häst, eller störes af
buller, bemäktigas man af den behagligaste
känsla af lugn och frid, men samtidigt af me-
lankoli. Jag vet ej hvaraf det är som denna
känsla ännu i hög grad stegras då dämpade
toner af pianomusik nå en, Ofta är det toner
från ostämda pianon och af illa utförda saker,
eller kanske blott klink, men de äga dock en
märklig förmåga att nära och öka en stämning
som jäg ej kan beskrifva, men som delvis på-
minner om den, som känsliga personer erfara,
då de en sommarljus natt äro ute på ett spe-
gelblankt vatten i norden, — då man har en
obestämd förnimmelse af något oändligt stort,
då man omedvetet söker undvika buller med
åror och vatten, då man ej vill tala högt för
att ej störa — störa hvad? — och blott vill
glömma allt och drömma -— utan att veta om
hvad. Om samma stämning råder i de indiska
byarna som här, då förstår jag huru hinduerna
kunna så helt och hållet lösrycka sina tankar
från denna världens ytliga lif och hänge sig
åt meditation, åt betraktelse af det som ej hör
det dagliga och det jordiska till.

Öfverallt är det rent och snyggt, till och
med på de mest undanskymda bakgator där
ogräset frodas, och i de finare delarna af sta-
den är ordningen mönstergill — men på taket
af somliga kyrkor och offentliga byggnader
finner man ej sällan minst alnshöga buskar
och i remmnor eller i gropar efter bortfallna
stenar är gräset saftigt och grönt. Inne i

121

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 14 00:51:38 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/utehemma/0173.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free