Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o X. 15 september 1916 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
de mera tättlöpande gatorna. Det var det under-
jordiska Verdun.
— Här är faktiskt plats för hela staden, sade
officeren, både den civila och den militära. Och
inte bara att krypa ner och söka skydd för några
timmar, titan att lefva sitt lif vidare som där
uppe under ett månads- eller årslångt bombarde-
mang, om så skulle vara, Hittills ha vi inte be-
höft det.
Här funnos nya expeditionslokaler, lika stora
som däruppe. Bostadsrum för officerare.
— Detta är generalens rum, sade kaptenen,
Men han bar inte flyttat in än.
Kala träväggar, en enkel järnsäng, vatten-
kran med handfat; det var det hela — lika spar-
tanskt som hans kontorsrum däruppe.
Vi gingo genom galleri efter galleri med rader
af järnsängar. Här och där en anslagstafla. Allt
färdigt att flytta in hvilken dag som helst, ord-
nadt, planeradt så att hvarje soldat genast skall
finna sin plats.
Matsalar och kök för manskap, sjukhus med
operationsrum och förbandssalar. — Galleri för
den civila befolkningen. Frisk luft susade genom
de underjordiska gatorna från wventilationsgån-
garna.
Vi gingo vidare och kommo in i förrådsgalle-
rierna. Igenlödda lådor med mjöl stodo staplade
ända upp till galleriets tak, en liten spårvagn att
forsla dem på löpte i midten. Andra hvalf
med lådor med konserveradt kött, »singe», apa,
som det heter på soldatspråket, vidare vin, fat
UCEESIOTC HOT EMMA
på fat. Kilometer efter kilometer vandra vi mel-
lan mjöllådor och vinfat. — Svälta ut Verdun
torde inte bli någon lätt sak, om det verkligen en
I gång lyckades honom midt emot att cernera fäst-
ningen.
Vi kommo till en annan del af den underjor-
diska staden, där maskiner slamrade och svettiga
arbetare sprungo om hvarann. Där funnos tre
af stadens elektricitetsverk, två stora kvarnar,
som malde säden för det dagliga behofvet, vidare
ett stort bageri. Ett bak var just afslutat, och
officeren, som kommenderade bageriet, bjöd oss
på varmt förträffligt bröd.
— Är han någon slags bagare i fredstid? frå-
gade den mest oskuldsfulle af de amerikanske
journalisterna, då vi gingo vidare.
— Han är en utmärkt organisatör, svarade
kaptenen, och har användts att organisera en hel
del nya inrättningar, nu senast i bagerierna. I
fredstid är han en af Paris’ mest kända advo-
kater.
Jag kan inte räkna upp allt, vi sågo där nere i
den underjordiska staden. "Trådlös telegrafsta-
tion med egen motor, som fungerade dag och natt,
bad- och duschinrättningar o. s. v.
Så ser det ut i det inre af själfva fästningen.
Det är fästningens mage och hjärna. Nu skulle
jag tala om dess armar och ben, som sparka och
slå, parera hugg och ge, de rörliga batterierna
och infanteriställningarna rundt omkring. Men
de äro lika alla de provisoriska försvarsverken
längs hela fronten.
DEDE DEDENDEDEIDEIEDEDEDEDEDEDEDEDEDEDEDEDEDEDEIAEADEAN
HUR GÅR NI?
vi lära oss i gymnastiken och dansundervis-
ningen, påstår en författare i en dansk tidning.
Då kan man aldrig gå ordentligt.
Och gå bör man göra så ofta och så mycket man
kan, såvida man vill undvika de hundratals elixier,
piller och medikamenter, som skola förlänga lifvet
och skänka hälsa, lycka och mycket annat.
Men så gäller det att gå på det rätta sättet. Som
: exempel på en, som förstod sig på den konsten näm-
ner författaren Fredrik VIII. Han var en briljant
fotgängare och älskade att gå. Och han gick äfven
på det rätta sättet, i den s. k. »häl- och tåstilem. På
det sättet går också naturmänniskan.
Hur då? Jo, först och främst med parallella fötter.
DD" är onaturligt att sätta tåspetsen utåt, som
Fötterna måste riktas framåt i samma riktning som
gåendet. Därnäst skall man beröra marken först med
hälen, därefter sänka fotbladet och sluta af med stor-
tån som stödjepunkt.
Detta är en helt annan fotställning än den man
får lära sig i gymnastiken och dansen. Där får man
lära sig att sätta fötterna utåt, men det är onaturligt.
Till vanligt gående ägnar sig denna fotställ-
ning ej.
Man har också både sett och hört talas om, att
soldaterna, när de äro ute på långa marscher, snart
nog kunna glömma det inlärda och marschera lika
väl med parallella fötter. Detta kommer nog af sig
själf. Det är nämligen det enda sätt, hvarpå man kan
hålla ut att gå mycket långa sträckor.
FS
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
