Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o XIV. 15 november 1916 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UTE OCH HEMMA
EN TRAGEDI I DET "FYSTA;
AT Rita Cay.
(Öfvers, från engelskan för Ute och Hemma.)
elen Langley satt med-rynkad panna
H framför sitt skrifbord: Hon hade kom-
mit till en afgörande vändpunkt på sin
litterära bana, och hennes tankar voro långt-
ifrån glada.
För mindre än en timme sedan hade doktorn
sagt henne att det enda som kunde rädda hen-
nes barns lif var ombyte af luft så fort som
möjligt. Frisk luft och hafsvindar i stället för
Tondondimmor och smutsiga gator kunde möj-
ligen återgifva Margaret hälsans rosor och för-
vandla henne till det muntra barnet från i fjol,
I annat fall — Helen vågade icke tänka därpå.
Var icke lifvet svårt nog som det var? Utan
barnet blefve det outhärdligt. Men läkarns or-
dination kostade pengar. Hon öppnade en af
skrifbordslådorna och tog ut ett omsorgsfullt
maskinskrifvet manuskript och började meka-
niskt vända om bladen. Medan hos läste gled
ett uttryck af tillfredsställelse flyktigt öfver
hennes ansigte. |
»Jag vet att det är bra», mumlade hon,» det
bästa jag någonsin kommer att göra. Det är
min enda chance. Resultatet af sex månaders
träget arbete.»
Ömt, nästan vördnadsfullt, handterade hon
detta alster af sin hjärna, hvilket skulle, det
visste hon, göra benne ryktbar, såframt det
råkade i rätta händer. Men det behöfves olyck-
ligtvis tid, och vanligen en lång tid, för att
granska manuskript, och nya författare måste
nöja sig med små honorar. Helen hade skrifvit
under de senaste åren — allt sedan hon fann
att såvida hon ej gjorde det måste hon och
barnet umbära mångt och mycket som hon
ansåg för nödvändigt, inberäknadt- tillräckligt
med föda och kläder: Hennes mans lilla in-
komst gick helt och hållet åt till att bibehålla
det yttre skenet och upprätthålla hans anseende
bland hans forna vänner. Att afstå från sina
dyrbara vanor, afsäga sig medlemskapet i klub-
« ben, eller skaffa sig någon förtjänst, hade alldrig
fallit Cecil Tangley in. Han öfverlemnade hus-
hållsomsorgerna åt sin hustru och frågade aldrig
efter hvarifrån hon fick pengar att betala räk-
ningarna; han hade annat att tänka på Och
sålunda hade Helen, genom en oriktig uppfatt-
ning af osjälfviskhet, hjälpt en annan att blifva
en verklig mästare i egoism.
Hennes reflexioner afbrötos af att ett litet
barn sakta inträdde i rummet. Samtidigt som
hon vände sig om med ett välkomnande små-
leende mot den lilla, insåg modern att det blotta
sätt hvarpå hon inträdde var onaturligt för ett
barn.
»Nå, min älskling», sade hon gladt, »du har
kommit ner för att störa mamma, icke sannt?»
»Är du upptagen, mamma? Jag kan gå till-
baka till Sara då, men jag skall inte bullra om
du låter mig stanna.»
Helen viste att hon talade sanning då hon
hörde det bönfallande tonfallet i den lillas
stämma.
»Du får stanna», sade hon, och hennes tan-
kar började ånyo sysselsätta sig med manu-
skriptet. Om en stund tog hon beslutsamt upp
sin penna, drog ut ett långt kuvert från ett
fack och adresserade det med säker hand till
redaktören för den tidning i hvilken de flesta
al hennes litterära försök hittills blifvit offent-
liggjorda. Hon visste att hon därmed under-
tecknade dödsdomen för sitt eget litterära rykte.
Sedan manuskriptet blifvit afsändt belönades
Helen i någon mån för sin själfuppoffring ge-
nom den glädje hon kunde bereda barnet genom
att tala om den tillärnade resan. Den lilla
flickans fröjd kände inga gränser,
»Pappa kommer väl med?» frågade hon.
Helen tvekade. Skulle priset för hennes
ryktbarhet ödas på denne man, som förde ett
hänsynslöst, lättjefullt lif på bekostnad af sitt
barns hälsa obh välfärd? "Och dock, borde hon
icke lära barnet att ära och akta sin fader?
Denna tanke segrade, och hennes svar blef
jakande.
De heta junidagarna förgingo långsamt un-
201
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
